Suta
| Suta | |
 Suta suta | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Släkte | Suta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Suta | |
| Auktor | Worrell, 1961 |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Suta[1] är ett släkte av ormar. Suta ingår i familjen giftsnokar.[1]
Arterna är med en längd upp till 40 cm små ormar. Bara Suta ordensis kan bli 75 cm lång. De förekommer i Australien och på södra Nya Guinea. Habitatet utgörs av hedområden och torra skogar. Släktets medlemmar jagar ödlor och groddjur. Av de arter som är mer kända lägger honor inga ägg utan föder levande ungar. Det giftiga bettet kan orsaka smärtor men det är vanligen inte livshotande.[2]
Arter enligt Catalogue of Life[1]:
- Suta dwyeri
- Suta fasciata
- Suta flagellum
- Suta gouldii
- Suta monachus
- Suta nigriceps
- Suta ordensis
- Suta punctata
- Suta spectabilis
- Suta suta
The Reptile Database flyttar 6 arter till släktet Parasuta.[3]
Källor
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/suta/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Mattison, Chris (2015). ”Gattung Suta” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 187. ISBN 978-3-8310-3145-0
- ^ sök Suta, The Reptile Database, läst 2018-09-22.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Suta.Bilder & media
Wikispecies har information om Suta.Artförteckning
|
