Griffon bruxellois

För andra betydelser, se Griffon.

Griffon bruxellois
Griffon bruxellois
Rasgrupp (FCI)	Grupp 9, sektion 3 Belgiska dvärghundar
Rasgrupp (SKK)	Grupp 9 Sällskapshundar
Ursprungsland	Belgien
Rasklubb	Svenska Griffon Sektionen
Specialklubb	Svenska Dvärghundsklubben
Varianter	Griffon belge Griffon bruxellois Petit brabancon
Rasstandard	FCI 80, 81, 82  PDF
Päls	belge och bruxellois: strävhåriga brabancon: släthårig
Färg	belge: svart eller black and tan bruxellois: röd eller röd med sotad nos brabancon: alla tre färgvarianter
Vikt	3,5-6 kg

Griffon bruxellois är en hundras från Belgien. Namnet kan även syfta på griffon belge och petit brabançon, som i princip är varianter av samma ras, det enda som skiljer dem åt är hårlag och pälsfärg. En griffon bruxellois väger omkring 3,5–6 kg och räknas som dvärghund.

Historia

De små belgiska griffonerna härstammar från stall- och råtthundar som gått under namnen Chien Barbu (skäggig hund), Griffon d'Ecurie (stall-griffon) och smousje. Dessa var besläktade med schnauzer och pinscher, särskilt anses griffon stå nära affenpinscher och hollandse smoushond. Vid mitten av 1800-talet började stallhundarna förädlas för att få fram dvärghundar. Främst var det mops som korsades in och som gett upphov till den korta nosen. Man tror att även king charles spaniel användes vilket skall ha bidragit till den rödaktiga, svarta och ljusbruna färgen som den nutida griffon bruxellois och griffon belge har.

1883 visades de på hundutställning första gången och stambok började föras. Även efter det har mops samt yorkshireterrier korsats in.

Griffon bruxellois blev allt populärare mot slutet av 1800-talet. Drottning Marie Henriette var hundentusiast och besökte ofta hundutställningar, ofta tillsammans med dottern. Drottningen började föda upp griffon bruxellois, vilket gjorde rasen populär och rasklubbar startades i både Storbritannien och USA.

Första och andra världskriget blev en katastrof för rasen. Vid slutet av andra världskriget fanns det knappt några inhemska griffoner kvar och det var endast genom uppfödare i främst England som rasen överhuvudtaget överlevde.

Rasen har aldrig varit särskilt stor eller populär, även om den hade ett litet uppsving i slutet av 1950-talet och numera är en ganska ovanlig ras. Dock blev den populärare efter filmen Livet från den ljusa sidan och även på grund av ökade intresset för knähundar rent generellt.

Egenskaper

Rasen är tillgiven och vänlig , med ett uppmärksamt och livligt temperament. Den är nyfiken och orädd., en intelligent hund med egen personlighet.

Utseende

Griffon bruxellois är en trubbnosig (brachycephal) hundras på grund av att man har avlat på ärftliga defekter så att hundarnas skallben blivit kortare än normalt.^[1] Alla tre raser är små, med ett platt ansikte, tydlig haka och stora, brett sittande ögon. Alla tre raserna är robusta knähundar med satta, välbalanserade kroppar som ger dem ett nästan fyrkantigt utseende när man ser dem från sidan. En griffon ska vara muskulös, kompakt, med bra benstomme och ska inte verka skör.

Griffon Bruxellois i populärkulturen

• I filmen Livet från den ljusa sidan (1997) spelade sex griffon bruxellois rollen som Verdell.
• I filmen Gosford Park har Rolf Liechti en griffon bruxellois.
• I komediserien Spin City, spelas Carters suicidale hund Rags av en petit brabançon vid namn Wesley.
• Markoolio äger två hundar av rasen griffon bruxellois, som också medverkat i den svenska komediserien Hem till Midgård.

Referenser

Noter

Källor

• Artikeln är delvis baserad på motsvarande artikel på engelskspråkiga Wikipedia.
• Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
• Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
• Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966
• Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media relaterad till Griffon bruxellois.

• Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Griffon Sektionen  PDF