Edvard Gylling
Edvard Gylling | |
Född | 30 november 1881 Kuopio, Finland |
---|---|
Död | 14 juni 1938 (56 år) Moskva |
Begravd | Kommunarka skjutbana |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland, Sovjetunionen och Finland |
Utbildad vid | Kejserliga Alexanderuniversitetet |
Sysselsättning | Politiker[1], statistiker |
Befattning | |
Ledamot av Finlands riksdag | |
Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
Politiskt parti | |
Finlands Socialdemokratiska Parti Sovjetunionens kommunistiska parti | |
Utmärkelser | |
Sampo-orden (2019)[2] Arbetets Röda Fanas orden | |
Redigera Wikidata |
Edvard Otto Vilhelm Gylling, född 30 november 1881 i Kuopio, Finland, död 14 juni 1938 i Sovjetunionen, var en finlandssvensk socialist, framträdande på den röda sidan under finska inbördeskriget och senare ledare för Karelska Autonoma Socialistrepubliken.
Biografi
Gylling disputerade 1909 på en avhandling om torparinstitutionens utveckling under den svenska tiden i Finland. Den byggde på erfarenheter han fått under sitt arbete 1904–1906 i statistikkommittén för ålderspensions- och arbetslöshetsförsäkring. Han verkade också som aktuarie på Tullverkets och Helsingfors stads statistikkontor, undervisade i nationalekonomi på Företagarnas handelsinstitut 1906–1907 och valdes till sekreterare i Lantdagens jordbruksutskott. Mellan 1910 och 1918 var han docent i statistik vid Helsingfors universitet.
Åren 1908 till 1917 var Gylling socialdemokratisk ledamot av Lantdagen. Under inbördeskriget var han finanskommissarie i den röda regeringen. Den 1 mars 1918 undertecknade han och Oskari Tokoi ett fördrag med Vladimir Lenin och Josef Stalin. Efter att den röda sidan i inbördeskriget förlorat, flydde Gylling 1918 till Sverige och reste 1920 vidare till Sovjetunionen på Lenins inrådan. Han blev där ansvarig för byggandet av socialismen i Karelen och var ordförande för Karelsk-finska socialistiska sovjetrepublikens folkkommissariat 1920–1935. Han samarbetade bland annat med Kustaa Rovio.
Han föll i onåd hos Stalin, avsattes, anklagad för nationalism, och arkebuserades 1938.
Bibliografi
- Befolknings-, invaliditets- och inkomstförhållanden uti Tusby, Humppila, Kymmene, Raisälä och Vihanti kommuner år 1903. Statistisk undersökning.. Invaliditetsförsäkringskomiténs publikation 2, 3. 1906-07.. Hfors. 1906-1907. Libris 2996636
- Statistiska bidrag till svenska folkstammens historia i Finland.. [Hfors]. 1911. Libris 2681350
- Suomen torpparilaitoksen kehityksen pääpiirteet Ruotsinvallan aikana : huvuddragen av utvecklingen av torpinstitutionen i Finland under svenska väldet. Helsinki. 1909. Libris 2050185
Referenser
- Eneberg, Kaa (2007). Knuts ask och kejsaren av Karelen : om den svenska Rysslandsfebern (1. uppl.). Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Libris 10607049. ISBN 978-91-7224-057-5
- Sahlström, Anna-Lisa (2009). Den sista fursten : en berättelse om Edvard Gylling. [Helsingfors]: Söderström. Libris 11363932. ISBN 978-951-52-2601-3
Noter
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910385, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, blogit.ulkoministerio.fi , läst: 29 november 2023.[källa från Wikidata]
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Edvard Gylling.Bilder & media
- ”Gylling, Edvard”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5115-1416928957721