Austin 3-litre

Austin 3-Litre
Grundinformation
Märke	Austin
Tillverkning	1967-1971
Även kallad	ADO61
Konstruktion
Klass	Storbilsklass
Karosseri	4-d sedan
Liknande	Fiat 130 Ford Zephyr Opel Kapitän
Drivlina
Motor	6-cyl radmotor, 2912cc
Effekt	124 hk vid 4 500 varv/min
Vridmoment	218 Nm vid 3 000 varv/min
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell 3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas	294 cm
Längd	472 cm
Bredd	170 cm
Höjd	144 cm
Vikt	1 500 kg
Kronologi
Föregångare	Austin A110 Westminster
Efterträdare	-

Wikimedia Commons har media som rör Austin 3-litre.

Austin 3-Litre är en personbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Austin mellan 1967 och 1971.

British Motor Corporation hade jobbat med sitt nya flaggskepp sedan början av sextiotalet. Man hade byggt prototyper av Wolseley- och Vanden Plas-versioner, men den Austin 3-Litre som presenterades hösten 1967 var den enda som kom att produceras. När de första bilarna levererades till kund ett halvår senare, hade Leyland Motors tagit över företaget.

BMC:s ekonomer bestämde att företagets prestigevagn skulle dela karossens passagerarutrymme med den mindre 1800-modellen. Eftersom den större bilen var bakhjulsdriven tillkom en kardantunnel som inkräktade på utrymmet. Effekterna på bilens utseende var inte heller de särskilt positiva. Motorn var en mindre och lättare vidareutveckling av företrädarens sexcylindriga C-motor. Den hade nu sjulagrad vevaxel och avvändes även i MGC. Bilen hade individuell hjulupphängning runt om med automatisk nivåreglering bak. Från 1800:n hämtades även den hydrauliska Hydrolastic-fjädringen som gav ovanligt god komfort. Redan hösten 1968 uppdaterades bilen till ”de Luxe”-utförande, med lyxigare interiör och bättre säten.

Försäljningen av Austin 3-Litre blev ett stort misslyckande. Delvis kan detta skyllas på den kontroversiella formen och att den nya ledningen inte satsade en penny på marknadsföring. Men märket Austin hade i slutet av sextiotalet främst kommit att förknippas med framhjulsdrivna småbilar och kundgruppen föredrog prestigen hos konkurrenter som Rover P6 och Triumph 2500. När produktionen avslutades våren 1971 hade man byggt 9 992 bilar och med 3-Litre upphörde tillverkningen av stora Austin-bilar.

Se även

• Fjädringssystem

Källor

• The Cars of BMC, av Graham Robson, 1987. ISBN 1-988970-41-5